Kopplingar mellan begränsning och anpassning

Åtgärderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringen kompletterar varandra. Utan begränsning av utsläppen av växthusgaser kommer människornas liv att bli betydligt svårare eller omöjligt i många områden på jordklotet. Å andra sidan förändras klimatet redan till följd av de hittillsvarande utsläppen. Därför är det nödvändigt att förbereda sig inför framtiden på något sätt.

Begränsning, anpassning eller beredskap?

Kommunernas klimatstrategier och -program bör täcka både en begränsning av klimatförändringen och en anpassning till förändringen. Termerna ger ibland upphov till förvirring; vad är begränsning och vad är anpassning, och varför talar man ibland om beredskap inför klimatförändringen?

Med begränsning av klimatförändringen avses en minskning av utsläppen av växthusgaser och omsorg om kolsänkorna. Begränsningarna av utsläppen syftar till att bromsa upp och slutligen stoppa ökningen av koldioxidhalten (CO2) i atmosfären. Minskningen av utsläpp påverkar CO2-halterna långsamt i och med att denna gas har en lång livstid i atmosfären. Således dröjer det flera decennier innan man börjar märka effekterna av utsläppsminskningarna på jordens medeltemperatur.

Anpassning är igen en etablerad benämning på åtgärder som vidtas för att minska samhällenas sårbarhet för klimatförändringens konsekvenser. Det innebär alltså att man förbereder sig inför en framtid där klimatet, dvs. den genomsnittliga bilden av vädret är annorlunda än idag. Ordet beredskap beskriver kanske bättre att anpassningen är en aktiv process; vi strävar efter att förutse kommande väderförhållanden och skapa strukturer och handlingsmodeller som fungerar under de nya förhållandena.

Åtgärderna för begränsning och anpassning kompletterar varandra. Utan begränsningsåtgärder hotar jordens medeltemperatur att stiga till en nivå som på många håll gör människornas liv avsevärt mycket svårare eller omöjligt. Då kan inte ens anpassningsåtgärder garantera allas välfärd. Även om man lyckas begränsa utsläppen kommer koldioxiden att försvinna långsamt från atmosfären och fortsätta påverka klimatet i decennier eller århundraden framöver. Därför måste man i vilket fall som helst förbereda sig inför framtiden på lokal nivå och försöka förutspå förändringens natur och effekter. Något slag av anpassning till framtida förhållanden är alltså oundvikligt.

Kan anpassning och begränsning stå i konflikt med varandra?

Det är dock långt ifrån alltid begränsnings- och anpassningsåtgärderna går i samma riktning. De kräver olika infallsvinklar och att olika aktörer inkluderas i beslutsfattandet. Ännu viktigare är det att inse att informationsbehovet och logiken i beslutsfattandet är synnerligen olika beroende på om det gäller begränsning eller anpassning. Bakom begränsningsåtgärderna ligger idén om hållbar utveckling och rättvisa, låt vara att man ibland också kan dra rent ekonomisk nytta av dem. Nyttan av anpassningsåtgärderna syns däremot genast och de är således lättare att motivera för beslutsfattarna. Begränsningen betraktas som ett globalt mål medan anpassningen ofta motiveras ur ett lokalt perspektiv.

 

 

Begränsningsåtgärder                                                        

Anpassningsåtgärder

 

Influensområde,

beslutsnivå

Global – nationell – lokal

Lokal (i första hand)

Tid innan effekterna märks

Decennier (jordens medeltemperatur) – genast (uppföljning av utsläpp)

Genast (sårbarhet för väderfenomen) – århundraden (hållbar samhällsstruktur)

Medel för att handskas med förändringen

Tekniska lösningar (låga utsläpp) – mindre konsumtion och förändring av dess struktur – upprätthållande av sänkor för växthusgaser

"Mjuka" metoder (ändrad praxis, ökad medvetenhet) – tekniska lösningar (strukturella skyddsåtgärder)

Ansvariga aktörer

Centrala utsläppssektorer (energiproduktionen, trafiken) – privata (egen konsumtion)

Sårbara aktörer på flera sektorer och regionala nivåer

Vem gynnas av åtgärderna?

Kommande generationer (hållbar utveckling), fattigare regioner och befolkningsgrupper (begränsad anpassningskapacitet)

Objekten för anpassningsåtgärderna (omedelbar nytta), samhället (på lång sikt)

 

Bearbetning av Martens et al. (2009) The climate change challenge: linking vulnerability, adaptation and mitigation. [1]

Både begränsingen och anpassningen beaktas i ett hållbart samhälle

I det praktiska arbetet möts målen för begränsnings- och anpassningsåtgärderna till exempel när hållbar samhällsutveckling definieras. Faktorer som bör beaktas är att det krävs anpassning till begränsningsåtgärderna och att anpassningen till klimatförändringen ska ta hänsyn till de mål som ställts upp för begränsningen. Det förstnämnda innebär nya sätt att leva i ett samhälle där man försöker begränsa klimatförändringen genom höga målsättningar för utsläppsminskningen. Ambitiösa, långsiktiga mål kräver åtgärder inom alla samhällssektorer och påverkar också medborgarnas liv.  Minskad konsumtion, mindre biltrafik och minskade flygresor är bland de enklaste åtgärderna på vägen mot ett kolneutralt liv.

En annan väg mot minskningar är den tekniska, t.ex. att utnyttja sol- och vindenergi. I takt med att dessa livsstilsval vinner terräng påverkar de i betydande grad definitionerna av ett fungerande samhälle och en fungerande samhällstruktur. Beredskap inför förändringarna minimerar eventuella nackdelar och kostnader och ger möjlighet att dra nytta av den förändrade efterfrågan.

En annan viktig länk mellan begränsning och anpassning är den ekologiska hållbarheten i anpassningsåtgärderna. Åtgärderna bör genomföras så att de inte medför en onödig ökning av samhällenas energi- eller materialförbrukning. Utsläppen minskar knappast av att man till exempel bygger ishallar eller skidtunnlar för att trygga motionsmöjligheterna under varmare vintrar, även om en del av vinterturisterna skulle föredra skidtunnlarna i stället för Lapplandsresor.   Och tvärtom, i vilket skede leder en förtätning av den bebyggda miljön, som är ett billigt sätt att minska utsläppen, till att man exempelvis börjar bygga på olämpliga platser eller att sårbarheten ökar till följd av dagvattenproblem? Man kan dessutom fundera över när skyddet av sårbara objekt börjar tära på samhällets resurser i onödan.

 

Källor

  1. Martens, P., McEvoy, D. & Chang. C. 2009. The climate change challenge: linking vulnerability, adaptation and mitigation. Current opinion in environmental sustainability. Volume 1, Issue 1: 14-18. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1877343509000128

Skrivet av