Viktiga utmaningar för anpassningen i Finland

Klimatförändringen påverkar både regionernas sårbarhet och människornas dagliga liv, hälsa och välbefinnande. Utmaningarna på anpassningen ackumuleras i stadsregionerna. Särskilt den långa tidsperioden inom samhällsplaneringen kräver att de risker som klimatförändringen medför utreds. I Finland ska man i synnerhet beakta översvämningsriskerna.

Till vad anpassar vi oss och varför?

I en global jämförelse ser det ut som om Finland är relativt skyddad för klimatförändringens direkta följder. Detta beror på Finlands naturgeografiska omständigheter, svala klimat och rikliga vattentillgångar. Å andra sidan är den genomsnittliga temperaturhöjningen starkare i närheten av polarområdena, och därigenom är också förändringen av naturförhållandena också större än i genomsnitt. 

I ljuset av våra nuvarande kunskaper innebär den gradvisa förändringen i naturförhållandena i Finland att vintrarna blir kortare och regn om vintern vanligare, att somrarna blir varmare och värmeböljorna längre samt att det eventuellt förekommer periodisk torka. Samtidigt kan vattnets kretslopp bli allmänt starkare året om. Förändringarnas skadlighet beror på vilken karaktär de antar i det aktuella området och på hur stark och snabb förändringen är. Detta beror i sin tur i huvudsak på den globala utvecklingen av utsläppen. Utnyttjandet av förändringen förutsätter aktiva anpassningsåtgärder exempelvis för att anpassa växtarterna. Om medeltemperaturerna stiger enligt de allvarligaste prognoserna, ökar de negativa effekterna på andra håll i världen och återspeglas också i Finland.

Klimatförändringens konsekvenser för människornas hälsa och välbefinnande har under de senaste åren börjat diskuteras också i Finland. Värmeböljor blir vanligare, och man har diskuterat särskilt deras verkningar på människornas hälsa. Väckarklockan har varit den ökning av dödligheten som observerats under 2000-talets värmeböljor i Mellaneuropa och liknande observationer i Finland sommaren 2010. Den successiva förändringen av klimatförhållandena påverkar också omgivningens trivsamhet och möjligheterna till fritidsaktiviteter i omgivningen. Exempelvis snöfria, fuktiga vintrar kan väntas ha en negativ påverkan på människornas välfärd [1].

Utmaningarna på anpassningen är störst i stadsregionerna

Den lokala utsattheten för extrema väderfenomen kan variera till och med kraftigt beroende på geografiska förhållanden, samhällsstrukturen och exempelvis kommunernas produktionsstruktur. Vissa allmänna utvecklingskostnader ökar emellertid samhällenas utsatthet. I synnerhet stadsregionernas tillväxt exponerar en allt större befolkning för de extrema väderfenomenens svårförutsägbara följder.

Med tanke på klimatförändringen är det viktigt att den byggda levnadsmiljön fungerar i olika väderförhållanden och utgör en trivsam miljö, och att upprätthållandet av den inte förbrukar orimligt mycket energi. Ur klimatförändringens synvinkel innebär hållbar planering av byggnadsbeståndet både att klimatförändringen begränsas genom en minimering av växthusgasutsläppen och att man förbereder sig på dess följder.

En tät stadsstruktur är fördelaktig med tanke på begränsningsmålen, men den kan också vara sårbar. Genom valet av byggplats och byggmaterial kan man påverka byggnadens hållbarhet i en miljö som förändras. Det är viktigt att tänka på mikroklimatet, dvs. vindförhållandena, solskenets vinklar och dagvattenförhållandena när man sammanjämkar boendepreferenserna med de krav som naturförhållanden som förändras ställer på byggandet [2].

Behovet till förberedelser accentueras i planeringen av markanvändningen

Anpassning är särskilt viktig i branscher där man fattar beslut som antingen är mycket långsiktiga eller gäller funktioner som är kritiska för samhället eller det allmänna intresset. Klarast är behovet för en granskning av anpassningen inom planeringen av markanvändningen. Byggnadsbeståndet i Finland planeras i allmänhet för en livslängd på cirka 50–100 år. Under denna period börjar klimatförändringens effekter redan synas klart. Därför bör klimatförändringen beaktas redan i dag vid planeringen, även om förändringens följder fortfarande förknippas med vissa osäkerhetsfaktorer. Vidare har kommunerna monopol på planläggningen, vilket ger dem stora möjligheter att förverkliga sina begränsnings- och anpassningsmål.

Beslut om markanvändningen kan påverka kommunens sårbarhet till och med i flera decennier. En samhällsstruktur med sina vägnät och tomtindelningar är en relativt permanent struktur, när den en gång har etablerats. Det är lika viktigt att rikta byggandet på trygga områden som det är att göra upp och iaktta byggbestämmelser på områden där andra samhälleliga behov tvingar kommunen att ta utsatta områden i användning. Denna anpassningsutredning är särskilt viktig för objekt som är kritiska eller svåra att evakuera, exempelvis kraftverk, ålderdomshem och sjukhus.

Inom samhällsplanering och byggande möjliggör förberedelserna för klimatförändringen en långsiktig hållbar utveckling. Genom att beakta och utnyttja exempelvis terrängformer, rådande vindförhållanden och skyddande växtlighet i större omfattning än tidigare inom planeringen och byggandet kan man skapa trivsammare boendemiljöer redan i dag. På låglänta områden och stränder borde man lämna grönzoner som fungerar som buffertar och områden dit översvämningar från vattendrag och havet kan utvidga sig. Dessutom kan man i tättbebyggda stadsområden lämna plats för grönmiljö, som jämnar ut kraftiga växlingar i både temperaturerna och nederbördsmängderna. Exempelvis gröntak tar effektivt upp regnvatten. Även ytbelagda ytor kan göras genomträngliga för vatten.

Hantering av vattnet är en central utmaning

I Finland har oron för klimatförändringens direkta konsekvenser främst handlat om risken för översvämningar [3]. Vattenfrågan är verkligen en viktig utmaning som klimatförändringen medför, men inte den enda. På ett sätt kretsar hela problematiken kring förändringen kring vatten – i många länder i världen handlar den om bristen på vatten, men i Finland främst om risken för översvämningar och störtregn. Översvämningar är bekanta naturfenomen som ställvis upprepas nästan varje vår. Deras koppling till klimatet och förändringar i väderleken är lätt att observera. Översvämningarna väntas emellertid bli starkare i framtiden. Detta beror på den successiva förändringen av klimatet (ökade nederbördsmängder) och på de extrema väderfenomen som blir allt starkare i takt med att klimatförändringen framskrider (lokala störtregn).

I Finland har det även under de senaste åren förekommit kustöversvämningar och översvämningar till följd av störtregn, som har haft betydande ekonomiska följder (se t.ex. [4]). I Europa finns det flera färska exempel på stora översvämningar [5]. Även i Finland borde man noga överväga riskerna och fördelarna i anslutning till strandbebyggelsen, men översvämningsrisken gäller givetvis också den övriga byggda miljön. På sårbara områden blir det särskilt viktigt att säkra de tekniska systemens funktion även under extrema förhållanden [6].

Det är viktigt att förbereda sig på förändringen också med tanke på bevarandet av en trygg och trivsam livsmiljö.  Exempelvis just på strandområden ändrar klimatförändringens väntade konsekvenser kraven på byggandet, så att dessa områden kan vara attraktiva även i fortsättningen. En viktig utmaning för framtiden är att sköta om att strandområdena är trivsamma också under fuktigare och mildare vintrar, då havet allt oftare är öppet genom hela vintern. Strukturella utmaningar är i synnerhet planeringen av fasaderna och de nedersta våningarna så att de tål fuktigare klimatförhållanden. Förberedelserna inför förändringen syns delvis i form av en successivt ökande ekonomisk nytta, exempelvis som lägre underhålls- och reparationskostnader för fastigheterna.

Den kartläggning av översvämningsriskerna som för närvarande pågår inom hela EU gör det lättare att skapa en bild av översvämningsproblemet, vidta åtgärder och förutse framtida förändringar i vattenhushållet. Sammanlagt 21 översvämningsriskområden har identifierats i Finland. [7]

Källor

  1. Bardy, M. & Parrukoski, S. (toim.) 2010. Hyvinvointi ilmastonmuutoksen oloissa? Keskustelunavauksia tulevaisuusvaliokunnalle. Terveyden ja hyvinvoinnin laitos (THL), Helsinki. http://www.thl.fi/thl-client/pdfs/787f9c3c-c217-4024-b2aa-50530fd322d6
  2. Ala-Outinen, T. et al. 2004. Ilmastonmuutoksen vaikutukset rakennettuun ympäristöön. VTT Tiedotteita 2227. http://www.vtt.fi/inf/pdf/tiedotteet/2004/T2227.pdf
  3. YM 2008. Ilmastonmuutokseen sopeutuminen ympäristöhallinnon toimialalla. Toimintaohjelma ilmastonmuutoksen kansallisen sopeutumisstrategian toteuttamiseksi. Ympäristöministeriön raportteja 20/2008. Helsinki: ympäristöministeriö. http://www.ymparisto.fi/download.asp?contentid=90891&lan=fi
  4. Raivio, t., Y. Gilbert & H. Lonka 2006. Viranomaisten varautuminen rankkasadetulvatilanteisiin: Pelastustoiminnan johtokeskustyöskentelyn ja viranomaisten yhteistoiminnan kehittämistarpeet. Gaia. http://www.pelastustoimi.fi/raportit/rankkasadetulvat/
  5. Ollila, M., H. Virta & V. Hyvärinen 2000. Suurtulvaselvitys. Arvio mahdollisen suurtulvan aiheuttamista vahingoista Suomessa. Suomen ympäristö 441, luonto ja luonnonvarat. http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=137415&lan=fi&clan=fi
  6. MMM 2005. Ilmastonmuutoksen kansallinen sopeutumisstrategia. http://wwwb.mmm.fi/julkaisut/julkaisusarja/2005/MMMjulkaisu2005_1.pdf
  7. Suomen ympäristökeskus 2011. Tulvat http://www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=382528&lan=FI

Skrivet av