Förändringar i Östersjöns vattennivå

Ojämn fördelning av världshavens nivåhöjning

Världshavens nivåhöjning är inte lika snabb på alla ställen. Värmeexpansionen i havsvattnet höjer nivån på olika sätt i olika havsområden. Inte heller smältvattnet från inlandsisarna fördelas jämnt i världshaven. Tyngdkraften i en stor ismassa leder till att den drar havsvatten till sig. När massan smälter minskar dragningskraften, och havsvattnet flyter bort från den smältande ismassan. Därför leder smältvattnet som frigörs från Grönlands inlandsis inte till någon större nivåhöjning i Östersjöns närområden. Om isen däremot smälter i den västliga glaciären i Antarktis, märks detta också här.

Landhöjningen leder till att nivåhöjningen blir långsammare vid kusten

Inom Östersjö[1]området fortsätter landhöjningen efter istiden. I Vasatrakten är landhöjningen 90 centimeter per sekel och i Helsingfors 40 centimeter. Kapplöpningen mellan landhöjningen och havsnivåhöjningen avgör i vilken riktning strandlinjen med tiden förskjuts.

Under det gångna seklet har landhöjningen varit kraftigare än havsnivåhöjningen längs hela den finska kusten. Under den senaste tiden och i synnerhet i framtiden kan den allt snabbare havsnivåhöjningen förändra situationen. Enligt de nyaste bedömningarna höjs den genomsnittliga vattennivån vid sydkusten i Finland i förhållande till landområdet (bild 1, Helsingfors). Däremot kan landhöjningen i de norra delarna av Bottniska viken förväntas bli kraftigare också i framtiden (bild 1, Vasa). Här skulle fortsättningsvis nya landområden stiga upp ur havet, visserligen långsammare än tidigare.[2] Prognoserna är osäkra speciellt på grund av att man inte har tillräckligt god kännedom om hur inlandsisen beter sig om klimatet blir varmare.

© Ilmatieteen laitos

Bild 1. Den genomsnittliga vattennivån i Helsingfors och Vasa. Observerade årliga medelvärden anges som fyllda cirklar, det sammanhängande strecket anger ett långstidsmedelvärde som beräknats utifrån observationerna fram till 1999 samt en uppskattning av den framtida medelvattennivån från och med 2000.

Vid de finska kustområdena blir havsöversvämningar eventuellt kraftigare

Klimatförändringen kan påverka förutom den genomsnittliga havsnivån också variationerna i vattennivån. Förändringar i vindförhållandena t.ex. fler stormar, samt ett tunnare istäcke under vintrarna påverkar korttidsvariationer i vattennivån. De maximala vattennivåerna och också de kortvariga variationerna i Östersjön har ökat under det senaste seklet och orsaken till detta fenomen verkar vara, åtminstone delvis, förändringar i vindförhållandena.[3] Enligt vissa undersökningar genomförda med hjälp av klimatmodeller kan maximivärdena öka också i framtiden.[4]

En viktig faktor bakom havsöversvämningarna är den totala mängden vatten i Östersjön. Om det finns lite vatten, kan inte ens en hård storm höja vattnet till en rekordnivå. Variationen i den totala mängden vatten i Östersjön beror i huvudsak på in- och utströmningen av vatten genom de danska sunden. Strömningen påverkas av bland annat vind- och lufttrycksförhållandena vid de danska sunden.