Direkta hälsoeffekter av klimatförändringarna

Klimatet är en betydelsefull och ständigt föränderlig faktor i vår livsmiljö. Klimatförändringarna kan påverka vår hälsa direkt eller indirekt genom de förändringar som sker i miljön. Effekterna kan vara kortvariga och kraftiga eller vara under långa sammanhängande perioder. Solstrålning och temperatur är de mest centrala miljöfaktorerna som direkt påverkar människan. Även extrema väderförhållanden, såsom stormar, störtregn och översvämningar, påverkar oss direkt.

Mörkare vintrar påverkar vår mentala hälsa

Vädret har en inverkan på människors humör och hälsa. Cirka en procent av finländarna lider av vinterdepression och var tionde har symptom liknande dem på vinterdepression på vintern. Bristen på solljus och snö under årets mörkaste period kan försämra sömnkvaliteten och påverka vår vitalitet och våra matvanor. [1]

Även om klimatet värms upp i genomsnitt ökar inte mängden solljus. Enligt prognoser minskar solstrålningen och ökar molnigheten med klimatförändringarna, i synnerhet på vintern. En snöfattig vinter ger även försämrade möjligheter till utomhusaktiviteter. Särskilt i södra och västra Finland kommer man i framtiden att allt oftare uppleva snöfattiga och snöfria vintrar, vilket delvis försämrar möjligheten att utöva vinteraktiviteter. Det kan ha skadliga hälsoeffekter om den totala mängden motion minskar. Även sötsug förknippat med vinterdepression kan leda till en ökad risk för övervikt.

Kopplingen mellan djup depression och långvarigt regnigt och molnigt väder har det forskats lite om i samband med hälsoeffekter av klimatförändringarna. Kopplingen mellan brist på snö och molnighet och vår hälsa är fortfarande oklar, men man har konstaterat att djup depression främst bryter ut på hösten och vintern, och alltför lite solstrålning har visat sig öka självmordsrisken under perioden från november till mars. Antalet självmord är som störst på våren, vilket man tror beror på den snabbt ökande mängden solljus i början av våren. [2]

Temperaturens inverkan på hälsan

Vår organism är i viss mån anpassad för att klara temperaturväxlingar. Gränserna för vår anpassningsförmåga bestäms av lokala väderleksförhållanden samt en optimal temperatur, då dödligheten direkt orsakad av temperaturen är som lägst. Dödlighetsrisken i förhållande till temperaturen kan illustreras med en u-formad graf i vilken dödlighetsrisken ökar om temperaturen stiger eller sjunker kraftigt eller gränsvärdena för köld eller hetta överskrids. I Finland är antalet dödsfall direkt orsakade av temperaturen som lägst vid cirka 14 ̊C och dödligheten ökar betydligt när dygnets medeltemperatur håller sig över 20 ̊C i 1–2 veckor [3].

Tröskelvärdena för temperaturen är lägre i norra Europa än i södra, för de människor som bor i norr är känsligare för värme än kyla [4]. I början av sommaren är värmeböljorna som farligast, för då har kroppen inte hunnit vänja sig tillräckligt vid höga temperaturer. Särskilt utsatta för höga temperaturer är barn, äldre, idrottare och personer som arbetar utomhus. Även om deras hälsotillstånd är gott leder aktivitet utomhus och kroppsligt arbete till ökade hälsorisker. Lokaler utan luftkonditionering är särskilt skadliga för dem som arbetar inomhus, för hettan påverkar arbetstakten och koncentrationsförmågan. Till riskgruppen hör också kroniskt sjuka, vars försvagade motståndskraft gör dem känsligare för i synnerhet högre temperaturer. Mycket höga och låga temperaturer har visats öka risken för personer med hjärt- och kärlsjukdomar samt sjukdomar i luftvägarna och neurologiska sjukdomar att dö i förtid. Även läkemedel som påverkar svettutsöndringen och vätskebalansen ger en försvagad motståndskraft mot hetta.

Klimatförändringarna ökar förekomsten av hetta och värmeböljor i Finland

Antalet dödsfall på grund av hetta har sjunkit i Finland och i övriga Europa de senaste årtiondena, vilket bland annat beror på att byggnadsbeståndets kvalitet har förbättrats [5]. I Finland dör årligen under tvåhundra personer på grund av hetta, medan den kalla årstiden orsakar mellan 2 000 och 3 000 för tidiga dödsfall [3]. Det är svårt att komma åt dödsfallen som är direkt orsakade av värmen, för vädret är endast en av de faktorer som ökar dödligheten tillsammans med andra miljöfaktorer samt människans fysiologi och beteende.

Klimatförändringarna leder till en kraftigare hetta som varar längre. Sommaren 2003 rapporterades över 30 000 för tidiga dödsfall på grund av värmeböljor i Västeuropa [6]. Värmeböljan 1972 beräknas ha ökat antalet dödsfall i Finland med 840 personer och hettan 2003 med 250 personer. Människors påverkan på klimatet har beräknats minst fördubbla risken för värmeböljor av det slag som skedde år 2003. [7] Det finns tidsmässiga och regionala skillnader samt skillnader kopplade till befolkningens egenskaper när det gäller omfattningen på dödligheten. Även om dödligheten ofta ökar exponentiellt när temperaturen stiger är dödligheten högre under värmeperioder som varar en lång tid än under enskilda varma dagar [4]. Utöver antalet varma dagar är det viktigt att beräkna antalet på varandra följande varma dagar under den längsta värmeperioden under sommaren. Den informationen är till nytta när man exempelvis beräknar behovet av hälsovårdstjänster.

I Finland kan man vänta sig hälsoeffekter orsakade av värmen vid lägre temperaturer än i Central- och Sydeuropa, för befolkningen här är inte lika van vid höga temperaturer. Den ökade förekomsten av dagar av hetta och längre värmeböljor kommer i Finland att ha störst skadlig inverkan på invånarna i huvudstadsregionen. På grund av det så kallade fenomenet med förhöjda temperaturer i stadskärnorna förblir temperaturerna under sommarnätterna högre i tätbebyggda områden än i den omgivande landsbygden. Byggnaderna i staden samt asfalt- och stenytorna lagrar mer värme under sommardagar än obebyggda områden och släpper ut värmen på natten, då temperaturen i städerna kyls ner långsammare än på landsbygden. Föroreningar i inandningsluften och den sparsamma växtligheten i städerna förstärker de skadliga effekterna på hälsan. Under värmeböljorna är rörelsehindrade äldre personer som bor ensamma särskilt utsatta, då de har begränsade möjligheter att reagera på temperaturhöjningen. Sociala kontakter och ekonomisk ställning ökar risken för dödsfall till följd av värmeböljorna t.ex. bland personer med små inkomster, hemlösa och personer som bor långt ifrån service [8].

Alla effekter kopplade till klimatet är inte negativa för finländarnas hälsa. Cirka 30 procent av vår befolkning lider av kroniska sjukdomar som är känsliga för kyla [4]. För dem minskar sannolikt risken för insjuknande och död i och med uppvärmningen av klimatet.

UV-strålning orsakar allt fler skador på finländarnas hälsa

Förtunningen av ozonskiktet i atmosfären förstärker den ultravioletta strålningen från solen, det vill säga UV-strålningen, på jordens yta. Även om de kemikalier som förstör ozonskiktet beräknas minska under de närmaste årtiondena sker återhämtningen för ozonskiktet långsamt. Det beror på att uppvärmningen av klimatet leder till minskade temperaturer i den mellersta atmosfären, vilken kan förstärka de processer som förstör ozonet. Tidsserierna för mätningen av UV-strålning är ännu för korta för att man med säkerhet ska kunna säga om strålningen har ökat, för variationerna från år till år är stora både på grund av förändringar i ozonmängden och molnigheten. Exempelvis sommaren 2009 var UV-strålningen i Finland betydligt starkare än normalt, men ett år påverkar inte den långsiktiga trenden. Klimatförändringarna kan i viss utsträckning minska molnigheten på sommaren, men detta är tills vidare svårt att påvisa med säkerhet.

Solbadare i parken © Pirjo Ferin-Westerholm

Solbadare i parken.

Den ökade exponeringen för UV-strålning har ökat förekomsten av hudcancer och ögonsjukdomar hos befolkningen. Den ökade exponeringen beror utöver eventuella förändringar i strålningsklimatet även på beteendeförändringar [8]. Val av kläder, resor söderut och i synnerhet det solbrända mode som tidigare var rådande har förmodligen påverkat den totala mängden exponering för strålning mer än klimatförändringarna.

Man kan förbereda sig på perioder av hetta

Hälsoeffekterna och dödligheten orsakade av höga temperaturer kan förebyggas genom att bland annat se till att det finns luftkonditionerade utrymmen och tillräcklig ventilationskapacitet på vårdhem för äldre samt sjukhus. När det gäller äldre som bor hemma är det viktigt att satsa på bland annat utbildning för personalen inom hemvården och informera de äldre om det varma vädrets inverkan på hälsan i lämpliga medier. Sociala nätverk och grannar är till stor hjälp vid varma perioder och kan rädda livet på äldre som bor ensamma. [8] [9]

Man kan mildra fenomenet med förhöjda temperaturer i stadskärnorna på lång sikt med hjälp av samhällsplanering.Placering av grönområden och planteringar bredvid byggnader och vägar kyler ner mikroklimatet, då grönområden inte lagrar värme i samma utsträckning som sten- och asfaltytor. Träd erbjuder dessutom skugga åt stadens invånare och minskar genom skuggorna även behovet av nedkylning av byggnader. Genom placering och planering av byggnader samt materialval kan man också påverka hur lätt temperaturen stiger inuti byggnaderna vid varmt väder. Även luftkonditionerings- och ventilationsutrustning i enskilda bostäder hjälper till med anpassningen till perioder av hög värme. [8] [10] Mer luftkonditionering leder dock till en ökad energiförbrukning, som om den är baserad på fossila bränslen försvårar ansträngningarna för att begränsa klimatförändringarna.

Källor

  1. Terveyskirjasto. 2010. Kaamosmasennus [Viitattu 24.2.2011.] http://www.terveyskirjasto.fi/terveyskirjasto/tk.koti?p_artikkeli=dlk00377
  2. Ruuhela, R., Hiltunen, L., Venäläinen, A., Pirinen, P. & Partonen, P. 2009. Climate impact on suicide rates in Finland from 1971 to 2003. International Journal of Biometeorology, Volume 53, Issue 2:167–175 http://dx.doi.org/10.1007/s00484-008-0200-5
  3. Näyhä, S. 2005. Environmental temperature and mortality. International Journal of Circumpolar Health, Volume 64, Number:451-8 http://www.circumpolarhealthjournal.net/index.php/ijch/article/view/18026
  4. Hassi, J. & Rytkönen, M. 2005. Climate warming and health adaptation in Finland. FINADAPT Working Paper 7, Finnish Environment Institute Mimeographs 337, Helsinki. 22 p. http://hdl.handle.net/10138/41045
  5. Confalonieri, U., Menne, B., Akhtar, R., Ebi, K. L., Hauengue, M., Kovats, R. S., Revich, B. &Woodward, A. 2007: Human health. In: IPICC. 2007. Climate Change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability. Contribution of Working Group II to the Fourth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change. [Parry, M. L., Canziani, O. F., Palutikof, J. P., van der Linden, P. J. & Hanson, C. E. (eds)]. Cambridge University Press, Cambridge, UK: 391-431. http://www.ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar4/wg2/ar4-wg2-chapter8.pdf
  6. Kosatsky, T. 2005. The 2003 European Heat Waves. Eurosurveillance, Volume 10, Issue 7, 01 July 2005. http://www.eurosurveillance.org/ViewArticle.aspx?ArticleId=552
  7. Näyhä, S. 2007. Heat mortality in Finland in the 2000s. International Journal of Circumpolar Health, Volume 66, Number 5:418-24. http://www.circumpolarhealthjournal.net/index.php/ijch/article/view/18313
  8. Maa- ja metsätalousministeriö. 2005. Ilmastonmuutoksen kansallinen sopeutumisstrategia. MMM:n julkaisuja 1/2005. 276 s. http://www.mmm.fi/attachments/mmm/julkaisut/julkaisusarja/5entWjJIi/MMMjulkaisu2005_1.pdf
  9. Yardley, J., Sigal, R. J. & Kenny, G. P. 2011. Heat health planning: The importance of social and community factors. Global Environmental Change, Volume 21, Issue 2: 670-679 http://dx.doi.org/10.1016/j.gloenvcha.2010.11.010
  10. Gabriel, K. M. A. & Endlicher, W. R. 2011. Urban and rural mortality rates during heat waves in Berlin and Brandenburg, Germany. Environmental Pollution, Volume 159, Issues 8–9: 2044–2050 http://dx.doi.org/10.1016/j.envpol.2011.01.016

Skrivet av