Klimatförändringarna är påfrestande för byggnadsbeståndet

De lösningar vi väljer idag i planeringen av byggnader och i synnerhet samhällsstrukturen får effekter som sträcker sig långt in i framtiden. Klimatförändringarna påverkar den byggda miljön genom att bland annat öka belastningen på den tekniska infrastrukturen och på ytorna på byggnaderna samt medföra en ökad risk för lokala översvämningar. Dessutom kan förändringen tidvis minska trivseln i den byggda miljön. De negativa effekterna kan mildras genom en strävan efter att genom planering skapa ett gynnsamt mikroklimat. Effekterna av klimatförändringarna bör tas i beaktande i hela byggnadskedjan – från planeringen av områdesanvändningen till placeringen av byggnaderna, byggandet och underhållet under hela livscykeln. Med en bra samhällsplanering kan man förebygga de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna och skapa en trivsam byggd miljö.

Markens egenskaper och områdena med översvämningsrisk förändras

De viktigaste direkta effekterna på byggandet och markanvändningen har med förändringen av markens egenskaper och områdena med översvämningsrisk att göra. Tjälbildningen i marken minskar i och med att vintrarna blir mildare. Tjälens genomsnittliga djup i snöfria områden kommer att minska med cirka 0,5–1,0 meter jämfört med idag. Förändringen är som tydligast i landets sydliga delar. På grund av väderväxlingarna på vintern finns det emellertid ett behov av tjälskydd för byggnader i hela landet även i framtiden, även om man kan komma att justera tjockleken på tjälskydden. Vattenhalten i marken ökar i och med de ökade regnmängderna, i synnerhet på vintern. Detta leder till en minskning av markens densitet och bärkraft. De ökande torkan på sommaren kan även orsaka en sänkning av grundvattenytan, vilket i sin tur kan leda till att markytan sjunker. Särskilt i lermarker kan sådana rörelser i marken leda till rörbrott. Ändrade fuktförhållanden i områden med sura sulfatjordar på sydväst- och västkusten kan leda till försurning av vattendragen. [1]

Mildare och regnigare vintrar påverkar säsongsvariationerna i vattenståndet och ändrar översvämningarnas styrka och fördelning över tid. Förändringarna går i olika riktning i olika vattendrag och i olika delar av landet. Förändringarna i områdena med översvämningsrisk påverkar förutsättningarna för markanvändningen och byggandet. Även en eventuell ökad förekomst av översvämningar från havet orsakade av höjningen av havsnivån och stormvindarna inverkar på förutsättningarna för byggande i kustområdena. Ökade regnmängder och fler störtregn kan också leda till fler lokala översvämningar i tätbebyggelse långt ifrån vattendragen, om dagvattensystemets mätning inte är tillräcklig med tanke på regnmängderna. Dagvattenproblemet kan även lösas genom att man via ytavrinning leder vattnet till grönområden och andra ofarliga, genomsläppliga områden. [2] [3] [4]

Mikroklimatet förändras och väderleksförhållandena är påfrestande för byggnader

Mikroklimatet i den byggda miljön har stor betydelse för trivseln. Trivseln har en övergripande inverkan på invånarnas välbefinnande och exempelvis hur mycket de vistas utomhus. Klimatförändringarna kan tidvis få negativa konsekvenser för mikroklimatet i den byggda miljön, vilket man bör ta hänsyn till i planeringen. En allmänt ökad blåsighet kan påverka trivseln negativt, i synnerhet vid kusterna och på vintern. Även de ökade regnmängderna kan försämra trivseln i den byggda miljön, vilket kan avhjälpas genom exempelvis tak och slutna gångar. De allt vanligare värmeperioderna kan å sin sida orsaka besvär i stadsmiljön. Även här hjälper det med planteringar och tak som erbjuder skugga. [2] [3]

När det gäller själva byggnadsverksamheten är den mest betydelsefulla konsekvensen av klimatförändringarna de varmare vintrarna. Det är både positivt och negativt för byggandet. Exempelvis betongbeläggning och grundarbeten blir lättare i och med att det blir färre och kortare köldperioder, men de ökande nederbördsmängderna försvårar arbetet på byggarbetsplatserna och till exempel förvaring av byggnadsmaterial. Den ökade blåsigheten kan också tidvis störa arbetet på byggena. De ökade temperaturväxlingarna under och över nollstrecket orsakar också svårigheter för byggnationer, liksom för underhållet av den byggda miljön i övrigt [1].

På det stora hela leder effekterna av klimatförändringarna till att kraven på byggandet och behovet av underhåll av byggnaderna snarare ökar än minskar. I synnerhet vägbeklädnader belastas av vatten och vind i betydligt högre utsträckning i och med klimatförändringarna. De ökade regnmängderna ökar regnbelastningen med mellan 20 och 50 procent, och vid blåsigt väder blöter de horisontella regnen ner fasaderna på byggnaderna i större utsträckning än tidigare. På vintern leder den begränsade dunstningen dessutom till att ytorna förblir våta under en längre tid. Risken är att ytorna får en kortare hållbarhetstid eller att de måste underhållas med kortare intervaller i framtiden. [1]

Fasadrenovering av höghus © Pirjo Ferin

Fasadrenovering av höghus. Ökad förekomst av regn och blåst till följd av klimatförändringarna utgör en belastning på byggnadernas ytor.

Temperaturväxlingarna över och under nollstrecket ökar söndervittringen särskilt i norra Finland. De dagar då temperaturen sjunker under noll grader kommer till en början att bli fler, för att senare minska i och med att vintrarna blir kortare, med början i södra Finland [5]. Den kemiska korrosionen på betongbyggnader ökar också i och med att temperaturen stiger och fuktigheten ökar. Detta kan både leda till byggnadsmässiga och kosmetiska skador om betongyta har använts i fasaderna på byggnaderna. Även metallkonstruktioner såsom plåttak kommer att drabbas av mer korrosion. [1] I övrigt kommer belastningen på takkonstruktioner att minska i och med att snölasten minskar i hela landet. I södra delarna kan vattenvärdet sjunka med över 80 procent [5]. Det kan emellertid även i de södra delarna av Finland under de kommande årtiondena förekomma snörika vintrar då kraven på takens bärkraft är stor, även om det blir mer sällan än tidigare.

Under de förhållanden som råder i Finland är infrastrukturens hållbarhet under olika förhållanden under de olika årstiderna en särskilt stor utmaning som försvåras ytterligare av uppvärmningen av klimatet och den ökade förekomsten av extrema väderfenomen. Bland de successiva förändringarna är den mest utmanande förändringen för byggnadsinfrastrukturen de förändrade fuktförhållanden i marken, som kan orsaka rörbrott och korrosion på rör och jordkablar. [1] Även surheten i marken kan öka på vissa platser, vilket man bör uppmärksamma vid uppförande av långlivade konstruktioner som fjärrvärmeledningar och broar [6].

En bra samhällsplanering gör anpassningen lättare

I och med klimatförändringarna får samhällsplaneringen en allt större betydelse. Man förbereder sig inför den ökande översvämningsrisken genom att kartlägga områden som är i riskzonen för översvämningar och lämna dem utanför byggandet, begränsa byggandet i riskområden genom planbestämmelser och fastställa lokala miniminivåer för vattennivån. På olika planläggningsnivåer kan man i förklaringsdelen ge detaljerade planeringsrekommendationer och vid behov göra kompletteringar till exempelvis kommunernas byggnadsordningar. På riksplanet handlar det om att se över markanvändnings- och bygglagen samt -förordningen. Dessa kompletteringar kan exempelvis handla om att definiera områden med stor översvämningsrisk, byggnadsinskränkningar i riskområden eller att ta hänsyn till mikroklimatet, terrängen och marken. De kan också gälla ledningen av regn- och ytvatten eller byggnade vid stränder, såsom byggnadernas avstånd till strandlinjen eller deras höjd i strandområden. [1] Effekterna av klimatförändringarna är som lättast att ta hänsyn till vid planering och byggande av nya områden. Att anpassa de befintliga byggnadsbestånden är alltid svårare, i synnerhet om anpassningsbehoven inte kunnat förutses genom att man exempelvis har lämnat utrymme för skyddsbyggnader och ytor som släpper igenom vatten.

Att främja ett gynnsamt mikroklimat är viktigt för trivseln i den byggda miljön och klimatförändringarna understryker detta behov. Ett trivsamt mikroklimat kan främjas genom att bland annat placera byggnader och grönområden på ett sätt som minskar blåsigheten, skapa skyddade utomhushusmiljöer och lämna tillräckligt utrymme för grönområden. I den byggda miljön kan man ta hänsyn till klimatförändringarna genom att centralisera i synnerhet husbolagens gårdar och mikroklimatet i allmänna områden samt i mån av möjlighet skapa utomhusmiljöer med tak. Grönområdena som ingår i samhällsstrukturen utjämnar temperaturerna på sommaren och bidrar med skugga till skydd mot hettan. De skyddar även från vinden och ökar uppsugningsytan för regnvatten, vilket ger en minskad risk för översvämningar. Även i väg- och gatukonstruktioner kan man använda ytor som släpper igenom vatten för att förhindra översvämningar i tätbebyggelse. Avloppens kapacitet kan också behöva utökas på vissa ställen i och med de ökade regnmängderna. [1] [3]

Källor

  1. Ala-Outinen, T. Harmaajärvi, I., Kivikoski, H., Kouhia, I., Makkonen, L., Saarelainen, S., Tuhola, M., & Törnqvist, J. 2004. Ilmastonmuutoksen vaikutukset rakennettuun ympäristöön. VTT, Espoo. VTT Tiedotteita 2227. 83 + 6 s. http://www.vtt.fi/inf/pdf/tiedotteet/2004/T2227.pdf
  2. Suomalainen, M., Vehviläinen, B., Veijalainen, N., Lepistö, A. & Mäkinen, R. 2006. Effects on the hydrological cycle – inland waters. In: Silander, J., Vehviläinen, B., Niemi, J., Arosilta, A., Dubrovin, T., Jormola, J., Keskisarja, V., Keto, A., Lepistö, A., Mäkinen, R., Ollila, M., Pajula, H., Pitkänen, H., Sammalkorpi, I., Suomalainen, M. & Veijalainen, N. 2006. Climate change adaptation for hydrology and water resources. FINADAPT Working Paper 6. Finnish Environment Insitute, Helsinki. Finnish Environment Institute Mimeographs 336: 5–13. http://hdl.handle.net/10138/41044
  3. Wahlgren, I., Kuismanen, K. & Makkonen, L. 2008. Ilmastonmuutoksen huomioiminen kaavoituksessa – tapauskohtaisia tarkasteluja. (Sammandrag på svenska.) VTT, Espoo. Tutkimusraportti Nro VTT-R-03986-08. 173 s. http://www.vtt.fi/inf/julkaisut/muut/2008/VTT_Ilmastonmuutos_kaavoitus_Loppuraportti.pdf
  4. Jord- och skogsbruksministeriet. 2005. Nationell strategi för anpassning till klimatförändringen. Jord- och skogsbruksministeriet, Helsingfors. Publikationer 1b/2005. 212 s. http://www.mmm.fi/attachments/mmm/julkaisut/julkaisusarja/5enu0WcTL/MMMjulkaisu2005_1b.pdf
  5. Jylhä, K., Ruosteenoja, K., Räisänen, J., Venäläinen, A., Tuomenvirta, H., Ruokolainen, L., Saku, S. & Seitola, T. 2009. Arvioita Suomen muuttuvasta ilmastosta sopeutumistutkimuksia varten. ACCLIM-hankkeen raportti 2009. Ilmatieteen laitos, Helsinki. Raportteja 2009:4. 102 s. http://hdl.handle.net/10138/15711
  6. Saarelainen, S. 2006. Climate change and risks to the built environment. FINADAPT Working Paper 9. Finnish Environment Institute, Helsinki. Finnish Environment Institute Mimeographs 339. 22 p. http://hdl.handle.net/10138/41051

Skrivet av