Vattenförsörjning - Begränsning

Vattenförsörjningen har till uppgift att trygga människors grundläggande behov – tillgången till rent vatten – samt sköta hanteringen av avloppsvattnet på ett sätt som är säkert för hälsa och miljö. Hanteringen av avloppsvatten leder på riksnivå till små mängder växthusgasutsläpp, men vattenförsörjningen förbrukar också energi, även indirekt: avloppsvattnet som leds ut från bostäderna står för en betydande andel av den värmeenergi som förbrukas.

Vattenförsörjningstjänsterna producerar bruksvatten för tätorternas behov och har hand om reningen av avloppsvattnet i tätorterna. Tre fjärdedelar av utsläppen från vattenförsörjningstjänsterna kommer från avloppsrening och återstående del från bruksvattenberedning.

Utsläppen vid hanteringen av avloppsvatten uppstår när kvävet i avloppsvattnet avlägsnas med hjälp av mikroorganismer. Under denna process frigörs både kväveföreningar som bildas av mikroorganismerna och metangas som bildas under syrefria förhållanden i luften. Flyktig metangas och dikväveoxid utgör cirka 0,3 procent av utsläppen av växthusgaser på riksnivå. Det är en mängd motsvarande hälften av de sammanlagda utsläppen av växthusgaser från vattenförsörjningen.

Utsläppen från bruksvattenberedningen uppstår ur energiförbrukningen

Utöver gaser uppstår utsläpp i produktionen av den energi som behövs i hanteringsprocesserna. Hantering och ledning av vattnet kräver många eldrivna pumpar och blandare. Utsläppen från bruksvattenberedningen uppstår genom energiförbrukningen och cirka en tredjedel av utsläppen från hanteringen av avloppsvatten. Energibehovet för varje behandlad kubikmeter bruksvatten är cirka en tredjedel mindre än motsvarande mängd avloppsvatten.

Rötning av avloppsslam minskar utsläppen

Utsläppen av växthusgaser från vattenförsörjningen kan begränsas mer effektivt genom att förhindra att gaser från avloppsvattnet frigörs i luften. Man har ingen erfarenhet av sådana lösningar, men i underjordiska utrymmen kan man lyckas hantera gaserna på ett bättre sätt än ovan jord.

Samtidigt skulle man kunna minska utsläppen effektivt genom att i större utsträckning än idag utnyttja organiskt material från avloppsslammet och producera energi av detta antingen genom rötning eller bränning. Det finns även en betydande begränsningspotential i att bygga ut rötningsanläggningarna som för närvarande använder sig av fackelbränning med produktion av el och värme.

Dessutom kan man minska utsläppen genom att med hjälp av nya typer av tekniska lösningar minska energiförbrukningen hos pumpar, blandare och övrig utrustning samt i byggnader samt välja bränslen som orsakar lite utsläpp i produktionen av el och värme. Utsläppen minskar också när slammet används vid uppförande av grönområden eller som näringskälla på åkrar istället för att man uppfyller detta behov med hjälp av andra produkter.

Källor [1], [2]

 

Källor

  1. Tilastokeskus 2010. Suomen kasvihuonekaasupäästöt 1990-2008. 4. korjattu painos. http://www.stat.fi/tup/khkinv/suominir_2010_4.pdf
  2. Tenhunen, J., Oinonen, J. ja Seppälä, J. 2000. Vesihuollon elinkaaritutkimus. Tampereen vesilaitoksen vaikutukset ympäristöön. Suomen ympäristö 434. Tiivistelmä saatavissa osoitteesta: http://www.environment.fi/default.asp?contentid=84636&lan=fi

Skrivet av