Klimatförändringen påverkar myrarnas utbredning och myrtyperna

Finland är myrarnas land. Klimatförändringen ändrar knappast på detta faktum, men förändringar är att vänta åtminstone i utbredningen av olika myrkombinationstyper. De nordliga palsmyrarna som karaktäriseras av permafrost försvinner, vilket minskar mångfalden i vår myrnatur. Samtidigt kan förändringar i vattenhushållningen påverka myrarnas kapacitet att lagra kol.

Myrarna utnyttjas på många olika sätt

Finland har plana terrängformer och ett fuktigt och svalt klimat som främjar uppkomsten av myrar. Ursprungligen upptog myrar en tredjedel av Finlands yta, och i en internationell jämförelse är vår myrnatur mångsidig och karaktäristisk för Fennoskandien. Myrarna har utnyttjats i stor omfattning i Finland, och antalet myrar i naturligt tillstånd har minskat bland annat till följd av uppröjning av åkermark, förvandlingen av skogsdikade myrar med tunna torvlager till mineraljordar, vattenbyggande och annan byggverksamhet. Omkring 40 procent av den ursprungliga myrarealen är odikad. I dagens läge är omkring hälften av de bedömda myrnaturtyperna hotade på ett riksomfattande plan [1].

Högmossarna kan spridas norrut

När klimatet värms upp väntas de sydliga myrtyperna sprida sig norrut, och högmossarna kan ersätta en del av strängmyrarna i norr. Terrängformerna och regnmängderna begränsar dock denna utveckling, och det är inte sannolikt att strängmyrarna försvinner helt [2].

Adjö till palsmyrarna

Permafrosten smälter gradvis till följd av klimatuppvärmningen. Därför påverkar klimatförändringen starkast de myrtyper, där permafrostprocesser förändrar myrens struktur och vegetation. Sådana är särskilt tjälbundna kärr samt palsmyrar och nordliga boreala strängmyrar med tjälbundna kärr [1]. Smältningen av permafrostkullarna och palsplatåerna på palsmyrarna har blivit snabbare under de senaste decennierna, och nya palsar uppkommer inte i samma takt. En höjning av medeltemperaturen på fyra grader beräknas tina upp palsarna i norra Fennoskandien redan under det innevarande seklet. När palsarna och palsplatåerna smälter, ökar de karaktäristiska dragen för strängmyrar, samtidigt som den för palsmyrarna typiska successionen och de mångsidiga mikrobiotoperna försvinner. Detta kan orsaka att det rika fågelbeståndet samt vissa växtarter och ryggradslösa djur går tillbaka. Smältningen av palsarna ökar också myrens metanproduktion [3] [4].

palsasuo © Aarno Torvinen

Palsmyr i Enontekis.

Vattenmängden reglerar ekosystemet funktion – förändras terrängens former, vegetationen och kollagren?

Myrar är känsliga för förändringar i vattenhushållningen. I Finland väntas lufttemperaturen stiga och avdunstningen öka, men samtidigt kan den årliga regnmängden öka, och därför är det möjligt att myrarna inte lider av torkans effekter åtminstone i samma omfattning som på andra håll i världen. Förändringar i vattenhushållningen är möjliga åtminstone i någon omfattning, särskilt under de torra perioderna om somrarna.

En sänkt vattennivå på myrarna skulle ändra på deras vegetation. På högmossar skulle den minska vitmossornas (Sphagnum) andel i vegetationen och öka andelen ris [5], medan de våta ställena på strängmyrarna skulle kunna bli kargare och dominerade av vitmossa [2]. Existensen av terrängformer på strängmyrar och högmossar, särskilt fuktiga ställen såsom gölar, flarkar och höljor, är beroende av regnen. Det verkar som om strängmyrarnas strängar tål torra perioder under sommaren bättre än myrarnas övriga ytor. Även om avdunstningen är stor, bevarar strängen sin fuktighet då dess yta sjunker och blir tätare. Om somrarna blir torrare, kan det utvecklas periodiskt torra myrtyper hos oss, såsom mossar av tät vitmossa (S. compactum) [6].

Myrarna binder upp kol på lång sikt och är därför viktiga kollager. Över två tredjedelar av kollagren i Finland finns i torven [1]. Kol ansamlas vid högt vattenstånd, när organiskt material bryts långsamt ned i syrefria förhållanden [5]. Om myrens yta får torka, ökar nedbrytningen av organiskt material, och myren blir en kolkälla [7]. Å andra sidan minskar dess produktion av metan [8]. Det är osäkert vilken inverkan klimatförändringen har på vattenståndet i Finlands myrar och genom detta på myrarnas funktion som kolfällor. En längre vegetationsperiod skulle till och med kunna öka fixeringen av kol i myrarna [9]. På detta område behövs dock mer forskning.

Källor

  1. Kaakinen, E., Kokko, A., Aapala, K., Kalpio, S., Eurola, S., Haapalehto, T., Heikkilä, R., Hotanen, J.-P., Kondelin, H., Nousiainen, H., Ruuhijärvi, R., Salminen, P., Tuominen, S., Vasander, H. & Virtanen, K. 2008a. Suot. - Julkaisussa: Raunio, A., Schulman, A. & Kontula, T. (toim.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus. Osa 1. Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristö 8/2008. S. 75–109.
  2. Laine, J., Martikainen, P., Myllys, M., Sallantaus, T., Silvola, J., Tolonen, K. & Vasander, H. 1996. Suot. Julk.: Kuusisto, E., Kauppi, L. & Heikinheimo, P. (toim.). Ilmastonmuutos ja Suomi. SILMU. Yliopistopaino, Helsinki. S. 107–126.
  3. Luoto, M., Heikkinen, R.K. & Carter, T.R. 2004. Loss of palsa mires in Europe and biological consequences. Environmental Conservation 31: 30–37.
  4. Fronzek, S., Luoto, M. & Carter, T. R. 2006. Potential effect of climate change on the distribution of palsa mires in subarctic Fennoscandia. Climate Research 32: 1–12.
  5. Riutta, T., Laine, J. & Tuittila, E.-S. 2007. Sensitivity of CO2 exchange of fen ecosystem components to water level variation. Ecosystems 10: 718-733.
  6. Ruuhijärvi, R. 2008. Ilmastonmuutoksen mahdollisia vaikutuksia suokasvillisuudessa. - Julkaisussa: Raunio, A., Schulman, A. & Kontula, T. (toim.). Suomen luontotyyppien uhanalaisuus. Osa 1. Tulokset ja arvioinnin perusteet. Suomen ympäristö 8/2008. s. 97-97.
  7. Laine, J. Soiden hiilitase ja ilmastonmuutos. Metsäntutkimuslaitos, Suoseuran 60-vuotisjuhlaseminaari 23.10.2009. http://www.suoseura.fi/fin/60/Laine.pdf
  8. Yrjälä, K., Tuomivirta, T., Juottonen, H., Putkinen, A., Lappi, K, Tuittila, E., Penttilä, T., Minkkinen, K., Laine, J., Peltoniemi, K. & Fritze, H. 2010. CH4 production and oxidation processes in a boreal fen ecosystem after long-term water table drawdown. Global Change Biology.
  9. Mäkilä, M. & Moisanen, M. 2007. Holocene lateral expansion and carbon accumulation of Luovuoma, a northern fen in Finnish Lapland. Boreas 36: 198–210.

Skrivet av