Klimatförändringarna har negativa och positiva effekter för järnvägstrafiken

Klimatförändringarna ökar risken för störningar i järnvägstrafiken och skador på järnvägskonstruktionerna. Järnvägstrafiken är särskilt sårbar för extrema väderfenomen, eftersom det finns få alternativa spår om exceptionella situationer uppstår. I framtiden väntas järnvägstrafikens andel av den totala trafiken växa.

Järnvägstrafikens betydelse för trafiksektorn

I förhållande till antalet invånare är Finlands järnvägsnät Europas mest vidsträckta. Det sträcker sig från Hangö i söder till Kolari och Kemi träsk i norr. Inom godstrafiken är järnvägstransporternas andel större än inom persontrafiken. 2009 var järnvägstransporternas andel av godstrafiken cirka en fjärdedel, medan endast fem procent av persontrafiken skedde på järnvägarna. [1] I framtiden tros godstrafiken öka på järnvägarna i och med att bland annat trävarutransporterna och transporterna inom gruvindustrin ökar. En ökning av persontransporterna inom järnvägstrafiken är att vänta, särskilt i huvudstadsregionen. Att de övriga transportsätten blir dyrare på grund av åtgärder inom exempelvis utsläppshandeln, biltullar eller andra klimatpolitiska åtgärder, kan gynna järnvägstrafiken i framtiden. [2] Även järnvägstrafiken i riktning mot Ryssland ökar i och med förbättrade järnvägsförbindelser. 

Järnvägstrafikens sårbarhet för väderleks- och klimatförhållanden

Spåren och själva trafiken inom järnvägstrafiken är utsatta för olika slags påverkan från väderfenomen. Väderfenomen som kan orsaka trafikstörningar och säkerhetsproblem i järnvägstrafiken är bland annat störtregn och därpå följande översvämningar, varmt väder, isbildning, snöblandat regn, stormvindar, åska och den stigande havsnivån. Järnvägstrafiken är särskilt sårbar för störningar, eftersom det finns mycket få alternativa spår om exceptionella situationer uppstår. Därför kan en enskild trafikstörning påverka många tågresor och effekterna kan vara långdragna. [2] [3]

Klimatförändringarnas effekter på järnvägstrafiken

Störningar som beror på väderfaktorer visar sig i järnvägstrafiken i form av exempelvis sänkta hastigheter, koncentration av trafiken samt i extrema fall skador och olyckor. Störningarna ökar i betydelse ju högre hastigheter och mer trafik det är på spåren. Man kan dock ännu inte göra någon närmare bedömning av omfattningen på och styrkan hos effekterna av klimatförändringarna för järnvägstrafikens del och det finns ingen heltäckande databas tillgänglig över de störningar som förekommit. [2] [3]

Allt kraftigare och mer frekventa extrema väderfenomen i och med de allt större klimatförändringarna ger ett ökat behov av underhåll av järnvägskonstruktioner och -utrustning. Ökad förekomst av störtregn och översvämningar som blir följden av dessa gör att markkonstruktionerna som stödjer spåren blir fuktiga och orsakar erosion på dessa. Fler störtregn kan även leda till att den nuvarande kapaciteten hos dräneringsdiken, trummor och broöppningar blir otillräcklig. Ökade regnmängder orsakar också en höjning av vattennivåerna och grundvattennivån, vilket försvagar järnvägskonstruktionernas bärförmåga och ökar risken för skador. Även om man räknar med minskade genomsnittliga snömängder kan kortvariga snöblandade regn och snöstormar som orsakar störningar i trafiken öka i styrka. Det orsakar problem för stora delar av utrustningen inom järnvägstrafiken, såsom tilltäppning och funktionsstörningar samt att växlar fryser. [2] [3]

Tågspår © Tiina Hietikko-Hautala

Tågspår en vintereftermiddag.

Som en följd av klimatförändringarna väntas det bli något vanligare med kraftiga vindar. Samtidigt förkortas tjälperioden och blir mildare, vilket innebär att tjälen inte ger lika kraftigt stöd till trädrötterna, vilket gör att träden lättare faller vid kraftig storm. Ökad förekomst av fallande träd över järnvägar och ledningar orsakar skador för järnvägstrafiken. [2] [3]

Klimatförändringarna har även positiva effekter för järnvägstrafiken. I och med att vintrarna i genomsnitt blir mildare minskas spårskadorna orsakade av tjälen. Stigande vintertemperaturer förkortar vinterunderhållsperioden för järnvägarna i södra Finland. När temperaturen kryper under nollstrecket mer sällan än tidigare minskar behovet av halkbekämpning med hjälp av avlägsnande av is och saltning. Å andra sidan behövs det mer halkbekämpning inom järnvägstrafiken i norra Finland i framtiden jämfört med idag, då det sker fler växlingar mellan smältning och tillfrysning. [2] [3]

Stigande sommartemperaturer kan få rälsen att krökas i högre utsträckning. Dessutom kan varma dagar leda till att matarledningar töjs ut och börjar hänga på grund av värmen, och säkerhetsanordningar kan bli överhettade. Antalet åskdagar beräknas också öka något i och med klimatförändringarna. Åskväder kan orsaka skador på elmatningen i järnvägstrafiken samt trafikstyrningutrustning och säkerhetsanordningar. [2] [3]

Metoder för att anpassa järnvägstrafiken till klimatförändringarna

Olika varningssystem och prognoser över svåra väderförhållanden och eventuella översvämningar är av central betydelse i förberedelserna inför klimatförändringarnas effekter på järnvägstrafiken. Man kan skaffa sig beredskap inför störningar orsakade av exceptionella väderfenomen med hjälp av planering och förberedelseövningar. I beredskapen ingår bland annat fastställande av eventuella ersättningsvägar och att kartlägga tillgången till resurser som behövs i exceptionella situationer, som pumpar, byggmaterial och arbetsmaskiner. [3]

Nedfallna träd på järnvägsspåren på grund av stormar kan minskas genom att fälla träd i riskzonen och bredda spårområdet. För att få tillstånd för verksamhet krävs det besiktning eller avtal med markägaren. Skador på järnvägskonstruktionerna på grund av översvämning kan förebyggas genom att man följer upp och förbättrar torkningsanordningarnas och trummornas funktion. Skydden för elmatnings- och trafikstyrningsutrustningen måste också förbättras för att minska trafikstörningarna vid stormar och åska. [3]

Källor

  1. Tietilasto 2009. Liikenneviraston tilastoja 2/2010. Suomen virallinen tilasto. Liikenne ja matkailu 2010. http://www.tiehallinto.fi/pls/wwwedit/docs/26793.PDF
  2. Marttila V., Granholm H., Laanikari J., Yrjölä T., Aalto A., Heikinheimo P., Honkatuki J., Järvinen H., Liski J., Merivirta R., Paunio M. 2005. Ilmastonmuutoksen kansallinen sopeutumisstrategia. MMM:n julkaisuja 1/2005. Maa- ja metsätalousministeriö. http://www.mmm.fi/attachments/mmm/julkaisut/julkaisusarja/5entWjJIi/MMMjulkaisu2005_1.pdf
  3. Saarelainen, S., & Makkonen, L. 2008. Ilmastonmuutokseen sopeutuminen radanpidossa. Esiselvitys. Ratahallintokeskuksen julkaisuja A 16/2008. Helsinki. http://rhk-fi-bin.directo.fi/@Bin/1c14aa2cf7686647b174e6200aefc7f0/1291289905/application/pdf/2512339/A16-2008%20web.pdf

Skrivet av